Haft lite sällskap här i veckan och inte haft tid, ork eller lust att kolla igenom bilder.

Men! En liten update om Pizzan sitter väl på sin plats efter veckans händelser!

I onsdags så hoppade ju Siri Pizzan hemma hos sig, hon tyckte att han hade blivit mycket bättre med toleransen gällande omgivningen och att han absolut blivit mer reglerbar + att han är startklar CR-hoppning.
Däremot måste jag börja hoppa mer banor på honom, mest för min egen skull - jag är så rädd att förstöra något i hoppningen nu när det går så bra så jag fegar ur lite och tar allt lite för långsamt.
Klarar han att hoppa banor med Siri som ändå inte rider honom mycket och som han är relativt spänd med, så klarar han utan tvekan det MINST lika bra med mig som han är van vid och inte spänner sig för.
Mer styrka så han sätter sig på haserna bättre sa hon, krävs för att hoppa högre banor - vilket vi inte ska göra nu, men som såklart ska jobbas på. Han går ju utan tvekan banor på 100cm utan att behöva det.

Hon sa också att hon visst kan starta honom på en CR-hoppning om jag ville, men att det absolut inte var nödvändigt utan för hans del lika gärna kan vara jag som gör det. Skulle fundera på saken och ska nog åka till henne och hoppa en bana själv, utan att hon är där, bara så att jag får det gjort på ett annat ställe utan någon press.. Eller något.. Lite att fundera på!

Igår gick han superfint i galoppen, verkligen jobbade med bak så att han bara sköt på och nästan så jag tittade rätt upp i himlen när jag tittade rätt fram så bra det gick (;



Idag var det tävling i Finspång för Pizzan. Tyvärr blev det inte mycket utav det..

LB:2 var första klassen och på framridningen så var han superfin! I 5 minuter.. Sedan tappade han all framåtbjudning, vilket verkligen inte är Pizzan som mer är känd för att skena än att ta det lugnt. Jobbade på och det kändes sådär, han gick i en jättefin rund uppvisningsform - sedan började jag galoppera. Följden blev en jävla massa sparkar från hans sida i vänstergaloppen, och några i ökade högergaloppen. Han började också gå ned i för låg form och framåtbjudningen fanns bara inte där - han liksom kröp ihop under mig.

In på banan kom vi och han gjorde enligt mig riktigt fina travökningar (om han brukar ha 100% framåtbjudning på framridningen har han normalt 150% på banan, idag var det 0% som blev 25%). Sedan var det dags för galopprogrammet - och jävlar vad han sparkade och hade sig. Blev så mycket så jag red fel, 2 gånger (!!) så ofokuserat och okontrollerat det blev. Resten blev liksom bara SKIT!

Det var lätt tolkat; ingen tyckte att han såg ut som han brukade, jag kände att han inte var som han brukade, han sparkar aldrig. Han har sparkat och haft sig så EN gång tidigare (typ februari-mars) - när sadeln var för trång så han fick ont och t o m svullnader där den tryckt. Vilket jag såklart direkt misstänkte var fallet nu med.
Av med sadeln och VOILA!.. Lätta svullnader på sidan av manken, en cirkel på ungefär 3-4cm/diametern på båda sidorna. Öm, spänd i korset därför. Attans! Bara stryka nästa klass och åka hem.

Inte så konstigt med tanke på att vi bytte hoppsadel när vi bytte dressyrsadeln (till vid i båda då) för en 3 månader sedan. Nya hoppsadeln låter mankmusklerna komma ut och ta sin plats och utvecklas - vilket han uppenbarligen gjort. I och med att jag inte ridit i dressyrsadeln så mycket senaste 3 veckorna är det inget jag reagerat på (kanske ridit i den ungefär 5-6 ggr på 3v? Och bara någon gång med dressyrsadel 2 dagar i rad, som nu) - var väl bara en väntan på att någon sadel skulle ligga trångt igen.
Har egentligen haft ett litet frågetecken på dressyrsadeln ett tag, 1,5månad kanske, eftersom han inte trampar över lika bra i dressyrsadeln som i hoppsadeln vid framskrittning. Men då hon ändå skulle komma och kolla sadlarna och inget annat var konstigt så trodde jag väl inte att det var något akut utan bara en notis som jag skulle nämna nästa gång.

Så nu kommer jag få bo i hoppsadeln på alla träningar till den 29juni då sadelkollaren kommer ut och tittar igen, hon var ju såklart bortrest nu mitt i vår lilla kris.

Klart tråkigt att det ska sluta såhär när jag en normal dag antaligen skulle slutat på två rosettplatser (om man tänker på hur jag brukar ligga i procent jämfört med dem på prispallen idag), men det gör mig inget.
Får mest dåligt samvete för att han fick ont, och är bara överlycklig över att jag den senaste tiden verkar komma underfund med mina hästars problem relativt snabbt så dom kan åtgärdas (:

På måndag är det dags för equiterapeuten igen, kommer ju precis lägligt att knacka ut spänningen i korset och lasra manken nu när det blivit för för mycket dåligt på dom områderna - sedan hoppas jag att allt flyter på ännu bättre efter det + sadlar som ligger bra.

Snart får ni se upp ute på tävlingsbanorna igen (;