Har visst glömt att lägga in bilderna från Kiladalen. Så dom kommeri slutet av detta inlägg efter bilderna från helgens tävling.

I söndags var alltså jag och Daikin och hoppade på Nykyrkas regionala tävlingar.
Lille storbusen gick 110 och debuterade även i 115.

110cm klassen: Daikin kändes superfin på framridningen, hoppade hus och vi hittade alla distanser bra. Inne på banan gick allt superbra, inte en distans blev fel och inte ett enda hinder, till sista hindret. Där man kom in i en kombination och sedan ca. 4 språng på båge till ett räcke, in i kombinationen som var rätt trång försökte jag få ihop honom – resultatet blev att vi kom skitstort in i kombinationen. Jag tappade tyglarna och lyckades mer eller mindre fånga dem mitt i någonstans. Med alldeles för långa tyglar och vända en så stor och ung häst på så liten tid efteråt så insåg jag snart att vi skulle hamna mitt i infångarna och därför väjde jag och lade en volt, för att sedan hoppa sista hindret superfint. Självklart irriterande att en sådan sak som att tappa tyglarna ska ”förstöra”, jag hade annars blivit minst (endast genom att 0a grunden) 9e placerad av 9 placerade, hade garanterat kommit bättre än så då dom sistplacerade låg på 0+17, 0+12. Tidsfel får inte Daikin, stannar gör inte Daikin, och jag kan tänka mig att vi hade 0+0at eller möjligtvis haft ett pet i omhoppningen annars, 0+0 hade räckt till sämst 4e placering. Attans! Dock när det är en så pass ung häst så finns det ingen anledning till att försöka trycka in honom när man ligger så fel och riskera att han får ta en rejäl smäll, så gärna vill jag inte vinna. Jag är supernöjd över hela ritten i övrigt.

115cm klassen: På framhoppningen så hade vi lite svårare att hitta distanser på räcket nu, skulle tro att det beror på att han var lite trött och därför tappade fokus. Däremot kändes han inget trött i rytm, språngkurva och framåtbjudning. Superhärligt att känna att han fått upp konditionen och musklerna kommer på plats. Väl inne på banan så tog jag vägen invid domartornet till första hindret, som tidigare skrivet så tappade han lättare fokus och glömde helt att det var hoppning som gällde – till han var 2 språng framför första hindret. Vi kom därför riktigt nära och han hann inte riktigt upp ordentligt, en rivning. Första hindret är ändå det lägsta och lättaste hindret och att det var ett skitpet känns rätt bra trots allt. Den hade lika gärna kunnat ligga kvar.. Resten av banan tog vi med superfina, stora språng och utan problem, endast en gång till under banan kom vi på lite dålig distans så han fick ta i lite mer. Det löste vi finfint ändå! Kändes något ofokuserad genom hela banan, tittade sig mest omkring och insåg att hindret fanns där lite för sent men tillräckligt tidigt för att jag skulle kunna få honom fint på hindret och hoppa bra. Är hur nöjd som helst, får mycket bättre språng på högre hinder då han står emot lite mer av egen maskin och jag mer kan rida honom in i språnget. Det var även hans debut i 115cm och vi var endast ett skitpet från en 0a.

Nu är det dags för en massa bilder, först ut: Pizzo och jag i Kiladalen! Jag är för lat för att lägga ned tid på att redigera och zooma i alla bilder, inga klagomål för då ska ni få se på fan.

 

 

Också är det dags för Daikins bilder från NYRK.