Tillbaka till normalt var det ja.
Kan man lugnt säga, 'cuz there's no chance in hell att jag somnar i natt.. Nu när man sovit bredvid Aleks i flera nätter så har man ju ingen chans att slappna av ensam, med en snarkande och fisande hund bredvid sig och feber och huvudvärk och hela köret.

Så nu sitter jag här ännu en natt.. All by myself. Väntar på att ett mirakel ska inträffa eller liknande.
Kan inte vara nyttigt att vara så negativ som jag är egentligen. Jag menar. Det är ju det man sparar gamla tanter till, att låta de vara gnälliga och negativa och muttra över livet. 17 år och redan cynisk som en 97årig rullstolsburen tant som insett att det endast finns trappor ned från 4e våningen dit hon ska?
(tåls att påpeka att mormor på minst 85 år är den piggaste, gladaste person jag känner. Hon och hennes pojkvän går och dansar varje onsdag och fredag, dansbandsmormor <3)

När man aldrig sover har man för mycket tid att fundera.. På allt man inte borde fundera på, sånt som är jobbigt och bra och framförallt sånt som är ONÖDIGT. Och sånt man önskar fanns, man undrar varför inget geni har uppfunnit en säng som aldrig behöver bäddas om, där lakanet inte rör sig och ligger som en korv på golvet när man vaknar.  Inbyggd väckarklocka som är tankestyrd, så att du tänker snooza när larmet går och sen sätter sig på det automatiskt. Också en väckningsfunktion där du dagen innan ställer in så om det är viktigt att vara i tid kanske sängen häller vatten i ansiktet på dig om du tänker på snooza? Vattnet går ju självklart direkt in i dreneringssystemet som gör att sängen inte kan bli blöt, skitig eller dylikt.
Hur svårt ska det vara att fixa egentligen? Kan man få en friösrsalong för pirayor att gå runt så borde det utan tvekan fungera som affärsidé..
Eller helt enkelt en säng där man kan trycka på en knapp och god coca cola kommer fram i en stor mugg bredvid sängen.